Nyårsafton och nääää…jag kommer inte börja äta brysselkål och köpa SATS-kort i år heller. Jag kommer inte fokusera på det jag inte kan, det jag inte är, det som inte blev. Fy fan så trist. Hallå där nya året! Nu kommer jag och tar dig. I år ska jag klara 100 kilo i marklyft. Jag ska gå på en massa konserter och i år ska ståplats bli min grej. Jag ska fortsätta vara modig och säga ja när jag menar ja och nej när det är nog och ja tack till han som är så speciell. I år ska jag göra klart min lilla prepperlåda, jag ska bada utomhus så mycket jag kan (i sommar alltså, i varmt vatten, jag är inte en vinterbadare – tyvärr) och jag ska tänka likadant om sömn. Sova massor ska jag göra. Fan vad sömn gör en gott. Jag ska äta godis men bara sånt som är det godaste jag vet. Jag vill umgås ännu mer med mina vänner, jag kommer tatuera mig igen, jag vill lära mig måla ansikten som ser ut som ansikten i akvarell och jag vill installera en discolampa i badrummet.

Det finns ingenting som motsäger att allt jag önskar mig kan slå in. Det är upp till mig. Det nya året har inget ansvar för om jag orkar lyfta 100 kilo eller inte, det har bara jag. Allt är upp till mig. Hela jävla livet är upp till mig. Inte ödet, inte Gud, inte en partner, inte nån annan. Det är bara jag som bossar över mig själv. Jag kan inte skylla på nån annan om det går fel men jag bör kanske tacka mig själv om och när det går bra. Gör jag det tillräckligt ofta? Tackar du dig själv för allt bra du gör? Nyårslöfte, någon?

Dagens tips! Dansa fult till ”Dansa fult” med Felicia Takman. Det går bra. Jag lovar.