Hur skulle det vara att gifta sig vid första ögonkastet? Snart börjar den nya säsongen av det där intressanta SVT-programmet och jag har redan fått se dom två första avsnitten. Jag ska inte spoila något alls men det snurrar i huvudet nu, så som det alltid gör av det här programmet.

Hur skulle det vara att ställa sig vid altaret och gifta sig med en främling? Visserligen en människa som är framtagen att passa just mig via tusentals frågor, många diskussioner och långa samtal med terapeuter och psykologer men ändå. När man träffar någon öga mot öga har man ju ingen aning alls. Det som vid första anblicken kan vara värsta passionen och kännas hundraprocentigt kan efter bara nån vecka bli totalhaveri. Har man större chans att träffa rätt om någon annan har kollen?

Jag vet egentligen inte vari den stora skillnaden ligger mellan att bli bortgift av sina släktingar med någon utvald som skulle passa bra eller bli bortgift av TV-folk i en realityserie men uppenbarligen tycker vi att ett TV-format av detta slag är mer kosher än verklighetens påtvingade äktenskap. Grundtanken är väl ändå densamma? Att det som vid första anblicken kanske känns som en mismatch med en främling kan växa sig starkare och bli något annat, kanske till och med sann och djup kärlek till slut?

Som underhållande experiment tycker jag dock programidén är toppen. Förutom att årets par är nästintill pinsamt ariska så känns dom spännande att följa. Intressanta matchningar. Jag hade lätt tackat ja till att vara med om jag bara slapp TV-kamerorna. Ja, jag vet, då fallerar hela grejen men det hade varit spännande att se vem dom parat ihop mig med.

Dagens tips! Fick mig en tankeställare av killen på ICA när jag frågade efter våffelsmet (som visade sig vara slut). ”Det är konstigt, vi skulle inte kunna sälja en enda förpackning av pannkakssmet i torrpulverform men alla köper våffelsmet. Varför är det så när det är exakt samma sak?” Plötsligt händer det! Plötsligt får man sig nåt att fundera på när man minst anar det.