Motsatsen till att vara en ofelbar openminded superschysst rättvis änglalik människa 100% av sina levnadsdagar (alltså en person som egentligen inte existerar), är det rasist? Det verkar så. Rasist är det absolut i särklass värsta man kan bli stämplad som, det är värre än djurplågare, lägre än pedofil och det går inte ens att jämföra med att vara genuint elak, psykiskt störd så det lyser i ögonen eller spritt språngande jubelidiot. Alla vidriga beteendestörningar är av lightkaraktär jämfört med att vara rasist. Är det verkligen rimligt?

Missförstå mig rätt nu, jag okejar inte på något sätt rasism här. Rasism är skit och enbart ett uttryck för rädsla och inskränkthet. Men att se Carola behöva be om ursäkt för sina uttalanden om att hon ”inte känner igen sitt land” när det är en åsikt exakt varenda svensk kan skriva under på oavsett om du är född här eller ej, där krockar det i skallen för mig. Carola som inte bara gör handhjärtan, klickar på likeknappar och dövar dåligt samvete med att swisha en tvåhundring i månaden till UNHCR, Carola som har flyktingar boendes hos sig, verkligen öppnar upp sitt hem till människor i nöd, när HON behöver stå och försvara sig för att inte klassas som rasist då är det nåt som är ordentligt skevt.

När jag började få problem med mina ögon för flera år sedan trodde en läkare att det kunde vara en sjukdom som i princip inte finns i Europa alls.
”Jag måste få fråga, alltså det är inte som att jag är rasist eller nåt alls här nu men har du umgåtts mycket i grupp med personer från Västafrika?”

Han ställde en enkel fråga. Hade jag kunnat bli smittad av någon person från västafrika, från en person som kanske hade sjukdomen och förde den vidare. Vad hade det med att vara rasist att göra?

Han hade ju också kunnat säga:
”Jag måste få fråga, alltså det är inte som att jag stämplar dig som lösaktig eller så här men har du knullat mycket i grupp med personer från Västafrika?”

Den tanken, att säga så, fanns inte för det är värre att själv bli stämplad som rasist än att kalla någon annan för slampa. Och vad är det som gör HONOM till eventuell rasist om det är JAG som umgåtts med västafrikaner? Hela situationen var ytterst märklig och ställer man den i kontext till alla ”jag är inte rasist men…”-uttalanden blir det tröttsamt på riktigt.

Vi måste kunna uttrycka vår oro för Sverige utan att riskera att bli kallade rasister. Väldigt få av oss är det. Väldigt väldigt få. Jag tror att dom flesta av oss är smarta nog att kunna hålla både två och tre tankar i huvudet samtidigt och att känna oro, rädsla, irritation och frustration över det som sker i Sverige gör vi troligtvis allihop. Det kommer aldrig gå att diskutera på ett vettigt sätt om rasistkortet (såååå trött på det ordet…) kastas fram i tid och otid. Och vad är det för KORT egentligen? Det är mer som en ryamatta man försökt få ren med högtryckstvätt och linoljesåpa. En som är 4 X 5 meter och svintung och luktar pung och gammal kattsand. Ett sånt ”kort” är rasistkortet. Kastas det så ligger den där blöta mattan som ett lock över samtalet och det går inte att komma vidare. Nån har blivit kallad rasist, the lowest of all the lows, tryck på nödstopp, hallå!

Tänk när det vänder, när det uttjatade ordet hora får samma klang. Är så sjukt trött på att det ordet används precis överallt, till alla av kvinnligt kön helt oavsett ålder. Min ögonläkare hade ju kunnat använda ordet i samband med västafrikafrågan om han hade velat men det skulle han – såklart – aldrig någonsin göra men att ställa en fråga om en sjukdom som bevisligen finns i Västafrika men inte i Sverige, det däremot, det gränsar på rasism. Eller inte, va?

Dagens tips! Boken ”Den som vet” av John Willander Lambrell. Bra och välskriven början på en deckartrilogi baserad på kända cold cases men som nu är förlagda till Sverige. Finns två böcker till, jag kommer börja på nästa direkt.