Det piper till i mobilen.
”Vad görs?”
Jag hade precis kommit hem från en liten resa och svarar:
”Grejar lite bara. Packar upp. *glad emoji*”

Även om jag hade en extremt laddad pistol mot tinningen, alltså inte en sån som bara gör ett litet hål rakt genom hjärnan utan en sån som hade sprängt bort hela överkroppen, väggen bakom och gjort kortslutning i elsystemet så halva Stockholm svartnade, inte ens då och inte ens med en miljon chanser hade jag kunnat gissa rätt på vilket svar jag skulle få på mitt skickade mess.

För vad hade varit vanliga svar, såna som en hjärna som min kan tänka fram? ”Jahopp, va kul”? ”Gick resan bra?” ”Är du trött?” ”Har du tvättstugan sen idag eller?” ”Fick du med dig några oönskade småkryp i väskan?” ”Fint att du är hemma igen, jag har saknat dig!” ”Shoppat nåt?” Ja, det stuket. En ziljon svar hade varit av den karaktären men en ziljon-minus-ett-svaret hamnade hos mig.

”Grejar lite *skrattemoji* Gör du en trolldryck el dyligt
*skrattemoji med svettdroppe* *skrattemoji*”

Jag har läst det där sms:et så många gånger, jag måste erkänna att det är bland det roligaste sms jag någonsin fått. När sms-skrivaren svängde förbi lite senare frågade jag om han verkligen trodde att jag stod i köket vid en kittel och rörde trolldryck med båda händerna hållandes runt en stor träslev? Kanske trodde jag att jag skulle få svaret ”Neeeej såklart inte, jag skojade bara” men han svarade:
”Ja! Precis som Gandalf!”

Är så sjukt fascinerad av den där hjärnan. Jag fattar ingenting men vad spelar det för roll?