Jag har precis köpt en poster på vilken det står skrivet ”Vilket jävla kap jag är! Jag har lägenhet och sprit och pattar!”. Men vad innebär det egentligen att som kvinna ”vara ett kap”? Jag tror att det ganska enkelt går att sudda ut spriten ur den där ekvationen. Lägenhet och pattar, toppen att ha både och såklart men båda går att lösa om så inte vore fallet. Pattpreferenser är ju så olika ändå. Har man små drömmer snubben om stora. Har man stora finns det alltid nån som har större. Det är som det är det där.

Jag har alltid hävdat att det som gör en kille till ett kap är att han inte bor hemma samt använder deo. Lägsta sortens ribba på betydelsen kap, I know, men där nånstans ligger den. Pinsamt och förjävligt men bra och enkelt för snubbarna. Ändå räcker det inte. Ändå finns det ofrivilligt sexlösa som inte når upp till kapstandard anno 2023. Där finns ju inte ens en önskan om kroppsdel, än mindre storlek, och att komma dragandes med en tredje önskan – såsom sprit – är det inte tal om. Snäll hade annars varit ett toppenkriterium för kap kan jag tycka. Eller åtminstone schysst. Eller inte elak.

Slå inte på någon eller något och ha inte skrik som defaultläge. Där har vi nåt att skriva i en tinderprofil va? Sökes, nån som inte skriker och slår samt använder deo. Boendesituationen är av underordnad betydelse här. Tänker jag efter ordentligt så ryker en herrans massa snubbar här faktiskt. Vad är det med detta skrikande? Hur kommer det sig? Höja rösten för minsta lilla – eller ibland ingenting alls – och bara vråla åt okända människor? Fattar ingenting faktiskt.

Ett kap för mig och ett kap för dig är sannolikt inte samma sak. Ett kap för mig för trettio år sedan är heller inte samma sak som ett kap nu. Önskemålen förändras, vilket är rimligt, men när jag hör unga tjejer sänka kraven till ”någorlunda puls och svarar på tilltal tillräckligt högt så man slipper säga va? fler gånger än fyra” då blir jag faktiskt fundersam.