Att tänka att man inte förstår andra människor är en sak, att inte ens försöka är en annan. Jag förstår verkligen inte människor som samlar på husdjur oavsett om det är katter, ormar eller dansmöss. Tänker jag ett steg till så ja, då kanske jag rent logiskt kan greppa varför man vill ha många djur trots att hjärtat inte fattar och att jag själv aldrig i helvete skulle vilja ha det. Men bara för att JAG inte förstår betyder inte att det per automatik är tokigt/äckligt/galet.

Vi lever i en tid där det är så satans enkelt att klaga. Klaga på andra, klaga på världen, klaga på sig själv, klaga på livet, skylla ifrån precis allt på alla andra. Folk är sura, folk är missunnsamma, folk är fula, tjocka, smala, utåtagerande, blyga och idioter. Mest idioter. Tänk så många idioter det finns i världen. 8,019 miljarder människor finns det på jorden vilket betyder 8,019 miljarder idioter. För visst är det så att varenda en av oss är en idiot i någon annans ögon?

Jag kryper upp i soffan. Jag har en ledig dag och klockan är 10. Kaffekoppen står på soffbordet, jag har burit ut mitt täcke från sovrummet och tänker se dagens avsnitt av Alla mot alla ensam, under mitt täcke, liggandes i soffan en tisdagsförmiddag. Det KAN vara bland det bästa jag vet. Det är vardagslyx, för mig. Ren och skär idioti i någon annans ögon. Lathet rentav. Slöseri med tid kanske? Mysigt tycker jag. Återhämtning. Lugn och ro. Om jag skulle bry mig vad någon annan tycker skulle jag aldrig få något gjort. Om alla andra skulle okeja allt jag gör, hur skulle det se ut och om min åsikt skulle spela roll för alla andra, vem blir jag då?

Vi är 8 miljarder idioter som samsas på jorden under en mycket begränsad tid. Är det verkligen så konstigt att vilja gömma sig under täcket ibland?