Jag undrar om inte lycka bäst kan beskrivas som en känsla av bajsnödighet. Som att vara bajsnödig och samtidigt ha druckit kolsyrad läsk så det liksom bubblar och är varmt inuti magen samtidigt. Känslan kan pågå i några få sekunder eller, om man har tur, minuter. Det är som att vara nervös utan att ha nåt att vara nervös för. Som att vara förälskad utan att ha någon speciell att vara kär i. Som att känna i hela kroppen att det är spännande att leva. Och kul. Det är en sån genuin känsla av att LEVA att jag faktiskt inte kan beskriva det bättre än att det ÄR lycka. För mig är det det. Lycka är att känna sig bajsnödig utan att behöva gå på toa. Måste det vara svårare än så? Egentligen?

Dagens tips! Ställ en stol mitt på golvet i vardagsrummet. Kliv upp på stolen. Titta ut över ditt hem från ovan. Nya perspektiv på sånt vi alltid ser är superintressanta.