Det är lätt att vifta bort Guardians of the Galaxy-filmerna som ren nonsens. Mest på grund av att filmerna ÄR ren nonsens. En CGI:ad tvättbjörn och ett träd som bara kan säga ”I am Groot” och en liten tjej med svajande tentakler och en som är helt grön och en stor bjässe som mest säger korkade oneliners och en Average Joe-människa som tror han är värsta charmknutten men som egentligen bara är en Average Joe. Ett udda gäng som blivit sammansvetsat på grund av olika händelser, en samling figurer som till synes inte borde ha något gemensamt men som har varandras ryggar in i döden.

Ödet ger oss släktingar och vänner är den familj vi väljer själva. Ingen kan säga att Drax, Groot, Rocket, Peter, Nebula, Mantis och Gamora inte är familj. Noll procent blodsband, hundra procent familj. Vilka är dina egna väktare i din värld? I din galax? En tvättbjörn kanske istället är en hund. Eller en kanin. Eller katt. Ett träd kanske är en…bil? Jag känner mig omsluten och trygg i min bil, den hjälper mig dagligen att komma ner i varv bara genom att finnas. Kanske en konstig sak att ha som ”familj” men en galaxväktare är det i alla fall.

Jag vet vilka som är mina galaxväktare. Mina vänner som är mig betydligt mycket närmare än dom flesta som skulle finnas med om jag ritade upp mitt släktträd på ett papper. Värdet i att ha sina väktare, sitt posse, sin egen lilla klan, är så stor att den inte är mätbar. Mäta den kan man bara göra om man inga egna väktare har.

Jag skulle vilja adoptera Rocket Racoon. Det är jag inte ensam om. Hela världens söndergråtna näsdukar känner samma sak just nu. Tänk att en CGI:ad tvättbjörn kan framkalla lika mycket snyft i en biosalong som slutet på Titanic.

Dagens tips! Guardians of the Galaxy är verkligen inte världens bästa filmtrilogi på något sätt men det är fint att se samarbete av detta slag på film OCH det är alltid härligt när nåt som var okej i första filmen ökar i känsla och faktiskt slutar på topp. Trean går på bio nu och är 2,5 timmes ren underhållning – om det finns en längtan efter det?