Jag har hittills sett alla säsonger av Över Atlanten. Alla. Hittills. Men nu trycker jag på paus och hoppar över resten av programmen. Varför? Därför att jag är SÅ jävla less på skrikande män och just i detta fall på EN skrikande man.

Det är så väldigt mycket 2010 när det var inne med en arga vrålande hantverkare på TV. Finns det nåt mer omodernt 2024? Vi ser väldigt lite kinaskor, frisyrer med inbyggd sirapslimpa och folk som kedjeröker inomhus, kan det bero på att allt har sin tid? Högljudda snickare som med sin blotta närvaro tar över syret i rummet även om rummet är på en segelbåt har väl gjort sitt? Seglarpolarna går som katten kring het gröt och jag tycker inte det är kul att titta på, alls. Inte ens intressant faktiskt.

Med en annan tävlingskompis har till och med Alla mot allas mest toxiska maskulina tävlingspersonlighet blivit riktigt mysig och det säger väl en hel del? Dels att det GÅR att få gamla hundar att sitta, dels att även en novis gällande medberoende märker att det blir ett helt annat program när fem av sex vuxna personer INTE behöver rätta sig efter en enda människas humör och utspel.

Tänk om dessa utåtagerande aggressiva män på TV nån enda gång kunde få rejält mothugg? Tänk om dom fick höra att beter du dig inte bättre än såhär så får du inte vara med. För tänk tvärtom. Sätt in samma typ av personlighet – fast en kvinna – i samma program. Kan du tänka dig det?

Stoppa in en kvinna som aldrig ler, som hotar medtävlare, som höjer rösten till synes helt utan anledning, som är exakt lika dålig vinnare som förlorare, som avreagerar sig på döda ting och som SER asförbannad ut 99,99% av tiden, hade en sån kvinna fått plats på en liten båt på Atlanten? Hade en sån kvinna fått vara med i ett tävlingsprogram? Hade en sån kvinna fått ett eget TV-program som gått ut på att hon kommer hem till folk och med kolsvarta ögon skäller ut dom?

Behöver jag ens skriva nej?
Nej.