Livet pågår. Allas liv pågår. Jag brottas väldigt lite med mitt eget just nu, mer ofrivilligt med andras faktiskt. Människor som lägger över sin skit på mig. De ber mig inte lösa sina problem utan säger till mig att göra det. Eller är bara sura och tror jag kan läsa tankar. Det är värst. Tänk så osexigt det är att domdera andra och så jävla sexigt det är att ta ansvar för sig och sitt.

Jag förundras över att det är 2024 och att så många har så svårt med kommunikationen. Sen ser jag en bild på Svennis och slutar fundera. En GLAD nyhet bland terrordåd, sjukdomslöpsedlar och död. Svennis har ju figurerat även bland dessa nyheter några månader men inte nu, nu fick vi alla istället se lyckan i hans ögon när han fick drömcoacha Liverpool under en match. Så jäkla fint! Han fick göra det medans han levde istället för att det blev en minnesmatch när han inte finns längre.

TV-programmet ”Vilket liv!” är lite samma sak. Att få hylla dom som hyllas bör när dom fortfarande har en chans att vara med och uppleva det.

Livet pågår och vi är alla huvudpersoner i våra egna avsnitt av ”Vilket liv!”. Vi har kanske inte kameramän och bildproducenter och sminköser och husband men vi kan ju i alla fall FÖRSÖKA styra vilka vi vill sitta i soffan och minnas livet tillsammans med. Surpellar, passivt aggressiva gnällspikar och övriga snävtänkta egoister göre sig icke besvär. Och dom som aldrig ALDRIG i något sammanhang säger tack, dom får inte ens lukta på sofftyget.