Kategori: kroppen
-
Den eviga klådan
För lite drygt ett år sedan kom jag ut ur garderoben. Jag erkände mitt beroende offentligt och har sen dess fått en igenkännande klapp på axeln av exakt noll personer. Noll. Inte en enda människa har hört av sig och sagt ”tack för att du berättar. Det är viktigt att synliggöra problemet, beroenden är inte…
-
Sa hon så?
Sa hon så? Jag tänkte i mig själv där jag satt på stolen och väntade på en återbesökstid om en månad. Sa hon verkligen så? Jag känner efter inåt, det gjorde inte ont ens det allra minsta lilla uns i magen. Jag var så lite arg att det knappt skulle göra utslag på den där…
-
Så mycket pirr just nu
Dagar som denna sparar jag som en tia i en pytteliten plånbok, sådär som jag gjorde när jag var liten. Att jag liksom hade en liten men ändå egen peng att ta till och fram när det knep, när jag verkligen ville ha ett luktsudd eller en speciell penna. På den tiden var tian gjord…
-
Jurassic Förort
”Jaså? Du tränar?!?” Han jag mötte utanför gymmet igår var inget känt ansikte för mig men alla känner apan, ”hon i färgaffären” blir igenkänd även ibland när hon kanske inte vill. ”Japp, helt riktigt!” svarade jag och gick mot bilen. ”Beach 2023 som hägrar?” Va sa han nu? ”Va saru?” ”Beach 2023? Dags att gå…
-
Kortison-krokodil
Jag sitter vid skrivbordet och målar mina naglar. Ute är det mörkt, inne är det ljust endast av skrivbordslampan. Den är riktad snett nedåt mot handen vars fingrar ska målas och där, där ser jag det. Ödleskinnet! Vad faaa-aaan är det som pågår? Huden är tokskrynklig, nästan randig och det är något jag aldrig sett…
-
Du som kan
Den dök upp i mitt instagramflöde och gav mig som en elektrisk chock. Bilden på en tatuerad underarm och orden: Du som kan. Lev dina vill. Jag kunde inte slita blicken från bilden. Har aldrig hört dessa ord förut, vet inte vem som kommit på dem men googla, det kan jag ju. Två sekunder senare…
-
Vara sin egen intimitets-koordinator
Jag var på vårdcentralen. Misstänkte halsfluss. Kunde i vilket fall inte svälja och insidan av halsen kändes som öppna sår. ”Ta av dig tröjan”, sa doktorn med sin franska brytning och perfekta skäggstubb. Han såg ut som en generisk 40-årig läkare ur en Harlequinpocket och jag var 20 och kände instinktivt att min hals inte…
-
När Jonathan Groff ler stannar tiden
När barnen var riktigt små gjorde jag allt för att dom skulle skratta. På det sättet var och är jag noll procent unik som mamma. Alla föräldrar gör ju just det. Man busar och grejar och gör grimaser och lyfter och hoppar och tjoar, allt för att det lilla barnet ska dra på smilbanden och…
-
Skärp-dig-mentaliteten
Det finns inget mina barn avskyr så mycket med mig som när dom mår dåligt och jag säger ”Skärp dig!”. Jag vet det. Ändå gör jag det. Ibland. Jag försöker göra detsamma med mig själv, alltså skärpa mig, och inte vara onödigt taskig och göra livet ännu värre för dom som står mig närmast och…
-
Bra stuns i bröna
Det kommer in en man i butiken. Eller en gubbe kanske snarare. Han har definitivt passerat pensionsåldern, min gissning är med råge, så varför inte kalla en gubbe vid dess rätta namn? Han vill köpa spackel och lite grejer. Maskeringstejp, hörnskydd och fog. Han vill ha råd om hur han ska gå tillväga för att…
Vardagsraketen 